Längst fram i tåget sitter Sara Karlsson och tittar genom backspegeln ut på plattformen på Göteborgs Central. Människor strömmar ut genom dörrarna vidare mot sitt mål.
– När jag sitter och tittar så här tänker jag: ”Har alla de här åkt med oss? Har jag sett till att alla kommer dit de ska?”. Då känns mitt jobb verkligen meningsfullt, säger hon och fortsätter:
– Något jag tycker är så mysigt är när man ser folk på perrongerna som står och väntar på sina nära och kära. Det kan vara en partner eller en farmor och de blir så glada när de får syn på varandra.
När Sara var 21 år började hon jobba som bussförare. När hon blev övertalig fortsatte yrkeslivet på Färdtjänstens trafikledning. Där blev hon kvar i 17 år tills en tidningsartikel fick henne på andra tankar.
– När jag närmade mig 40 var en nuvarande kollega med i Metro och berättade om att hon sadlat om till lokförare senare i livet. Då blev jag inspirerad. Men utbildningen fanns bara på andra orter då och med mindre barn var det inte aktuellt för mig. Men 2009 kom en yrkesutbildning till lokförare till Göteborg och Sara sökte och kom in.
Detaljerat schema och vacker natur
En vanlig arbetsdag ser Sara sina arbetsuppgifter i en app på telefonen. Allt är planerat in i minsta detalj – vilken tid hon behöver gå från depån på Centralstationen för att hämta ett tåg på bangården, när hon har rast och hur länge.
– Jag tycker om att veta på förhand exakt var jag ska vara och vad jag ska göra under arbetsdagen. Om det flyter på som det ska märks jag knappt av och det passar mig.
Sara kör tåg på alla Västtrafiks sträckor och det kan bli turer till allt från Alingsås och Kungsbacka till Strömstad.
– Om det är blå himmel och solen skiner är det väldigt vackert. Och när våren kommer och vitsipporna blommar längs spåren på väg till Nässjö, då njuter jag. Om jag ibland känner stress över att jag inte har kommit ut på hela dagen tänker jag att jag i alla fall har sett lövens färger och ibland en soluppgång eller solnedgång.
Skiftarbetet ger variation
Förutom att köra resenärer finns även andra arbetsuppgifter. Ibland behöver en vagn köras på klottersanering, toatömning eller tvätt. Och andra gånger behöver de hämtas eller lämnas på bangården. Med jämna mellanrum är Sara också reserv. Då befinner hon sig på depån på Centralstationen och rycker in vid behov.
Arbetet som lokförare är ett skiftjobb med arbetstider som varierar under dygnets alla timmar och årets alla dagar.
– Jag jobbar varannan helg och har jobbat skift i hela mitt liv. Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Jag gillar den variationen. Och så har jag de bästa kollegorna som också gör det här jobbet så bra.
En allvarligare sida
Trots att Sara älskar sitt jobb har arbetet som lokförare också en lite mörkare baksida. Det första folk frågar henne när hon berättar om sitt yrke är om hon någonsin har kört på någon.
– Tack och lov har jag inte det, men det händer ganska ofta att folk genar över spåren och då hör jag min puls dåna i öronen. Det är så dumt! Du vet inte om du snubblar, eller om tåget kommer från det håll du tror. Skulle det värsta hända drabbar det så många. Så snälla – gå inte över spåren, säger Sara.
Sara Karlsson
Ålder: 52 år.
Bor: Alingsås.
Familj: Tre barn.
Arbete: Lokförare på SJ Götalandståg för Västtrafik.
Egenskaper för att vara en bra lokförare: Kunna klara skiftarbete, vara självständig, ha bra simultankapacitet och ett lugn.
Intressen: Lyssna på och läsa böcker, koreanska tv-serier och motionera. Åker även mycket tåg på fritiden, främst med sin yngste son. Senast en tågluff i Höga kusten.
Så beskriver jag mig själv: Ärlig, ansvarsfull, glad och social.
- Publicerad 2022-01-12